Publicerat av Oscar Sjöberg den · 4 min läsning
Våren är tillbaka i Stockholm — och med den ett välkänt luftkvalitetsproblem. När temperaturerna stiger över noll och vägarna torkar efter vintern, mals sanden som lagts ut för att förhindra halka till fint damm av trafiken. Dessa partiklar bygger upp sig i luften på trafikerade gator och når nivåer som innebär verkliga hälsorisker, särskilt för personer med astma, hjärtbesvär eller andra luftvägsproblem.
En nyligen publicerad rapport i Aftonbladet belyste detta årligt återkommande mönster och bekräftade vad luftkvalitetsforskare har dokumenterat i åratal: vägdamm, inte fabriksrök eller dieselavgaser, är den främsta drivkraften bakom Stockholms värsta föroreningsepisoder under senvintern och tidig vår.
Siffrorna talar för sig själva
Enligt SLB-analys data från 2024 överskreds WHO:s hälsoriktlinjer för PM10 vid varje gatuövervakningsstation i Stockholm — trots att den mindre strikta lagliga EU-gränsen tekniskt sett uppfylldes. Det nationella miljömålet "Frisk luft" missades också. Och med EU:s nya luftkvalitetsdirektiv (2024/2881) måste strängare PM10-gränser uppnås senast den 1 januari 2030.
Vad händer egentligen?
Varje höst sandar svenska kommuner vägar och trottoarer för att förhindra olyckor på hal is. Det är helt logiskt på vintern. Problemet kommer på våren, när vägarna torkar och trafiken mal all ackumulerad sand till fint luftburet damm.
Dubbdäck förvärrar situationen avsevärt — de pulveriserar inte bara sanden utan sliter också ner asfaltytan. De resulterande partiklarna, kända som PM10 (under 10 mikrometer) och PM2.5 (under 2,5 µm), blir luftburna och ackumuleras på gator med höga byggnader på båda sidor, där det finns lite vind att föra bort dem.
